torsdag 5 mars 2015

Skärva.

Han säger: är du deprimerad min älskling 
Jag sover hela natten och hela dagen. När han pratar med mig vänder jag ryggen till, när telefonen ringer svarar jag inte, allt har jag stängt av.
När hela dagen gått kan jag formulera min ångest, äntligen orkar jag söka orden.

I spegeln möter 3 saker mig:
1, smutsigt hår
2, tröttaste ögon 
3, jag har förlorar vikt. Vilket är oförtjänt då jag endast tränat 1 gång per vecka fastän jag har bestämt mig för 2. Det har inte gått bara med 2 men ändå denna vinst, det gör mig glad.


Min man har tagit promenaderna senaste dagarna. Men Sammy älskar när vi går alla tillsammans. 
Jag ska dricka kaffe nu sedan ut (med dom).

Emellan:
Fantasy ungdomslitteratur & Taylor Swift.

onsdag 4 mars 2015

Heliga rum

Snart 28 år gammal blir jag bättre på att trösta mig själv, det är ett mycket mycket gott tecken, jag har längtat hit.
Jag ger mig själv en time-out. Jag stänger dörren och ligger på sängen och läser och lyssnar på musik och finner min vila och min frid. Jag skapar ett heligt rum där jag hämtar kraft, när jag är nöjd återgår jag till min lilla familjen och livet och måsten och krav. Denna metod har snabbt blivit oumbärlig.

Jag bröt ihop igår och trodde på allvar att jag var förföljd. Det var filmiskt. Kliché. Jag var inte kvar i verkligheten. Sometimes a baby just needs to cry. Bättre sedan, ut ur.

Min galenskap är att jag är så svag och stark samtidigt. Att jag är så kapabel och okapbel, lycklig och olycklig. Detta gör det svårt att få andra att förstå, och för mig att veta vad som gäller?


Babys första bad. Hon älskade det. Efteråt somnade hon redan när vi torkade henne torr med handduk. Hennes päls är så len nu och den glänser. Jag sjunger ofta för henne: nyss så träffade jag en krokodil, som åkte runt i en bil...
Jag vet att det är en hund, men hon är ändå som ett barn och förresten så glömmer ni något. (kärleken)

Out of the woods.

Remember when you hit the brakes too soon
Twenty stitches in the hospital room
When you started crying, baby, I did, too
But when the sun came up, I was looking at you
Remember when we couldn't take the heat
I walked out and said, "I'm setting you free,"
But the monsters turned out to be just trees
And when the sun came up, you were looking at me
You were looking at me
You were looking at me
I remember, oh, I remember

Are we out of the woods yet?
Are we out of the woods yet?
Are we out of the woods yet?
Are we out of the woods?
Are we in the clear yet?
Are we in the clear yet?
Are we in the clear yet?
In the clear yet?
Good

måndag 2 mars 2015

Den dagen Sammy kom.

The day she came, yes
I'm freezing that frame

Ni ska veta att jag är lycklig. Min vän sa att det är smutsigt att ha ha hund och hon kunde inte ha mer rätt, jag vet inte hur många gånger vi dammsuger och tvättar golv dessa dagar. Vi har nog aldrig haft det så rent här och inte lagt ner mer tid på hemmet men det är ett enkelt val. Hon förtjänar att ha det fint och rent, jag gör det inte för mig längre, jag gör det för henne.

Och för henne får jag en styrka inte likt något jag någonsin känt. Jag orkar mer än någonsin. Jag är så aktiv och jag rasar ihop om kvällarna när kraften tar slut och det är tid att vila. Men det är OK. Det finns tid att vila. Jag hade aldrig klarat av att ha hund ensam och därför är jag så evigt tacksam att vi är två, att det är jag och min man. Vi delar på ansvaret, tar hand om henne tillsammans och var för sig. Allt efter dagarnas agenda, efter min ork och efter tid.

Nu tycker jag det roligaste och bästa är att sitta på köksgolvet och träna sitt och ligg och släpp. Nu tycker jag det roligaste är att åka till Kista och köpa det perfekta kopplet som jag efter betänketid kommit fram till är det bästa för henne. Jag åker buss till en enorm djuraffär vid en flyktplats och köper belöningsgodis, hundschampo, aktiveringsleksak, och ett gosedjur som blir en leksak hon äntligen gillar efter att hon ratat allt utom saker som en gammal keps och tidningar och annan skit.
Detta är en and som kvackar när hon biter hårt i den, den har rephals och är mycket söt. Hon blir mycket lycklig. Hon får inte nog av den.

För Sammy gillar inte fräscha trevliga hundben som är lätta att ha att göra med utan hon gillar det som luktar äckligast, bäst tycker hon om grisöron som hon gnager i sig i rekordfart.
Hon är valpig, såklart, hon utmanar och busar, hon är så kärleksfull och så full av tillit. Hon tror allt och alla om gott, lite sådär dumsnäll. Hon är underbar. Hur hon hoppar upp och kramas. Lite när som helst, när man är ute på promenad, när någon av oss kommer hem. Hon viftar på svansen samtidigt och slickar mig i ansiktet, slickar mina händer. Hon älskar närhet.
Hon gråter när någon av oss går. Då varvar vi ner en smula. Jag spelar Kent och Tori Amos för henne, hon gillar musiken och reagerar på den. Hon reagerar på ljus, vilka lampor vi väljer att ha tänt. Vi inför lugn mysbelysning när det är tid för att vila. Hon vilar då. Det är bra, hon behöver det.

Hon älskar oss så explosivt och jag älskar henne mer än jag någonsin trodde jag var möjligt. Min kärlek är lika explosiv. Jag pussar och pratar med mjuka rösten, jag är mamma nu. Helt och fult. Jag är bestämd, kärleksfull, lekfull, jag försöker vara stadig och trygg. Jag försöker förstå vad hon behöver. Jag läser hundböcker, jag läser på internet. Min största skräck är att hon ska vara olycklig eller att något ska fattas henne. Det får aldrig ske.

Kraften hon sprider genom att bara finnas här är positiv och blir ringar på vattnet, ringar som breder ut sig över våra liv. Det är en sådan lycka här. Vi håller om varandra i köket, jag och min man, vi pussas och kramas länge. Vi säger: att man kan ha det såhär bra. Att man kan älska någon såhär mycket. Vi älskar henne, vi älskar varandra. Vi smsar bilder på henne när en av oss inte är hemma. Vi pratar om allt vi ska lära henne och vi pratar om hur.

Jag är på exakt rätt plats, exakt rätt tillfälle. Jag är här. Det sker här. Och nu. Det sker nu.
Jag är hemma.

söndag 1 mars 2015

#husby



Fuck the police???!

Varför inte?  Min soulmate fucked the police one or twice (or more).
Deras dotter är ett bevis på att livet kan vara så jävla vackert, hon är rent koncentrerat ljus. 

fredag 27 februari 2015

(2)

1 -
Min syster sa till mig att jag blivit så smal sedan i somras, att skillnaden är enorm. Jag har inte vägt mig på 3 månader men vet att min kropp är förändrad och att jag inte är nöjd, klar än, i mål.
Mitt mål är inte suddigt och diffust utan klart och tydligt. Normalvikt, helt och hållet och inte bara i närheten av. Sånt syns klart och tydligt i spegeln, enkelt och mätbart. Borde slutat väga mig för år sedan, siffror förstör så lätt. 

2 - 
Fredagkväll: Cola Light. Jag har orkar mer än jag någonsin trott på senaste tiden. Som har jag krafter inom mig jag inte vet om?

3 -
Ensamhet är inte en plats utan en känsla. Ja, men visst. Oavsett.
Måste åka till Malmö as soon as. Men hur ska jag fixa separationen, att åka hem? Det sliter sönder mig så, jag kan knappt laga mig längre. Och nu: det är så jävla lätt för mig att rasa ihop, allt är så skört. Jag har ingen jord under fötterna, stabilitet. 
Slits jag sönder kan jag så lätt tappa allt, rakt in i väggen och rakt in på sjukhus. Som så många gånger förut. Då måste jag bygga upp allt igen, allt. Från grunden, som varje gång. Jag kan ju inte. Kan inte. 

4 -