torsdag 28 juli 2016

From Malmö with LOVE & hate



Jag vet inte om någon någonsin kollar på de videos jag ibland lägger upp från youtube, där det är musik från artister som betyder mycket för mig eller bara enstaka låtar som spelar en roll för mig och som därmed är en slags dagboksanteckning. Kanske klickar ingen igång dessa videos, och därför har jag inte lagt upp så många på senare tid.

Men denna video är avgörande för mig idag. Därför lägger jag upp den ändå. För den är viktigare än jag har ord för. 


tisdag 26 juli 2016

Att resa.

Det är som att min kropp glömt vad det fundamentalt innebär att vara en kropp. Den glömmer att den behöver mat och den glömmer att den behöver sömn.

Natten till igår sov jag endast 2 timmar. Ändå var jag hela gårdagen inte särkilt trött. Jag gick och lade mig 22:00 och vaknade av mig själv 03:30!! Utan att kunna somna om! Jag trodde jag skulle bli galen. Men hellre att vakna för tidigt än tvärtom, eftersom jag ska resa idag.

Jag har packat allt, till sist. Jag har bytt handväska 3 gånger och bestämt mig för att bara sluta med det. (Packar ändå ner en extra...) Jag tar på mig shorts, linne, adidas. Frågar min man om det är fint. Ja säger han. Du tvekade, säger jag. Nej suckar han, det gjorde jag inte alls.

Ibland hör jag mig själv och det är som att jag betraktar mig själv på långt håll. Som i exemplet ovan. Jag vet liksom inte om jag ska roas kolossalt eller förfäras över mig själv. Jag vet hur jag vill vara men jag kan inte vara det. Jag sitter istället på första parkett och är min egen publik. Klappar händerna, buar, ovationer.

Resfebern har lagt sig. Jag dricker Coca-Cola till frukost. Det var det enda jag kunde hitta hemma med koffein. Det skär i mitt hjärta av separationsångest, men jag är glad att resa, som alltid.



måndag 25 juli 2016

2 faktum.

Det är aldrig så bra dagar i äktenskapet som när man haft ett jättebråk och sedan försonats och då förstått att allting bara var ett enormt missförstånd; lugnet efter stormen, förälskelsens vindar blåser friskt, jag och min man spenderar tid. Vi spelar tv-spel & skrattar åt tv-serier hopkurade i soffan. Vi har a perfect place to go where we can run and hide. We'll build a wall and can keep them on the other side. Det är ädelstenar alltihop. 


Sömnlösheten är ett faktum nu klockan 01:45 och sömnlösheten kommer ur resfebern som håller mig vaken med sitt malande, malande, allt jag måste komma ihåg, inte får glömma; jag reser till Malmö tisdag förmiddag och stannar 12 dagar. Jag är inte i form för att resa, jag vet det. Men jag är inte i form för något alls så jag kan lika gärna resa, take my mind of things. Om jag klarar packningen utan att bli alldeles sinnessjuk vill säga. Ja jag använder ordet sinnesjuk igen, som alltid ett bra beskrivande och målande ord. Ja jag är bokstavlig. Jag är alltid bokstavlig. Jag är till naturen så bokstavlig att till och med när jag inte är bokstavlig är jag bokstavlig. (När jag skriver det där sista är jag MYCKET nöjd med mig själv & kolossalt road)

Godnatt. 

lördag 23 juli 2016

Melodramatik.

Vänder upp och ner på sovrummet på jakt efter ett halsband som varit försvunnet i månader; hittar det inte.

Lägger mig på badrumsgolvet och läser Stephen King. 


Heaven can't help me now.

fredag 22 juli 2016

Soleil.

Det som håller ihop mig är solen, jag ligger i den, stryker kräm på huden för att skydda. Jag brer ut filten på gräsmattan, skivan Lemonade på repeat i hörlurar. Jag läser eller steker bara, har på hatt och har med en kylväska med vatten jag inte dricker, mellanmål jag inte äter. Hög på solen. Solen är stygnen som går i mig, den håller ihop mig, kant mot kant.

Jag vaknade med ett ryck och rusade upp ur sängen. Ville skrika: jag har missat tåget, har jag missat tåget? Jag mindes inte vilken dag det var, inte heller var det var för dag igår eller vilken dag det skulle vara imorgon. Allt jag kände var paniken över att jag antagligen missat tåget till Malmö. Jag letade i lägenheten efter kalendrar, hittade, och mindes. Det är på tisdag jag åker. Ja just det. Då kunde jag minnas resten av drömmen. Eller drömmen innan. Jag drömde om min bror S. Så levande. Jag trycker fram ett sms, press send.


Jag sköter mig inte. Jag dricker inte. äter dåligt. Trots min diagnos gör jag inte som jag ska, mycket kan jag inte längre äta men det äter jag i alla fall. Barnsligt. Jag är trött och matt och orkar inget. Livet är skit och kraften existerar inte. Jag behöver ligga still. Ligga länge. Vila mycket. OM jag ska ha någon som helst chans att ta mig ner till Malmö. Men det är svårt att "göra inget" när man har ADHD. Och min mobil laddar ur. Jag hittar inte sladden någonstans, vänder upp och ner på, allt, ja när ingenting fungerar, när allting hackar och stammar och krånglar, hur, ja jag menar HUR, ska man kunna vila då? När man har något i kroppen som river fram rörelse. Jag vill ligga still och lyssna till musiken.


På fältet på filten ligger jag i solen och lyssnar på musiken. Den får mig att tänka på min pappa, med kärlek, värme, leende, tänker jag på min pappa när queen b sjunger:

Came into this world
Dåddys little girl
And daddy made a soldier out of me

När svagheten är slående får jag inte glömma styrkan i mig. Det är A. Det är O. Yes.

måndag 18 juli 2016

& jag vill bara skrika...

...förlåt mig för att jag försvinner bort, för att jag lämnar, tillfälligt, men ändå.

Var jag är, i ett land där tid och rum inte existerar.

När sjukdomen tar mig. När den sväljer mig. När all kärlek, oavsett omfattning, inte blir mer än ett slitet nät med för många hål i.

Åh åh åh - The FALL...

söndag 17 juli 2016

Bevis.

Läs mina ord - det är så du lär känna mig, det är då du ser mig. Träffa mig i verkligheten, se mitt ansikte och det är inte mig du ser, jag är inte där. Jag gömmer mig i bakhuvudet, funderar på vad jag ska skriva härnäst... Orden jag samlar är blodet jag suger ur min omgivning, vampyr.


Jag säger till min syster: "Det är för att du blir äldre. Du kommer sluta fred med det så småningom, jag lovar" Med åldern, att allt bara blir bättre.

Och bättre. Och bättre. Och bättre.


Vi ligger i sofforna i vardagsrummet. Hög musik. Solen genom fönstret. Vi nynnar med i musiken, vi sjunger. Steker oss i fönstersol. Vi ska strax gå ut i köket och blanda Virgin Cosmopolitan, Virgin Mojito. 
Men inte än. Hon fingrar på Youtube. Jag vänder bland i en engelsk paperback, tänker på mailen jag måste skicka. Borde skickat för dagar sedan, alla sms. All tystnad runt mig. Hela rum av tystnad. Hela evigheter. Alla could have been. Should have been. Om bara... Men som aldrig, helt enkelt aldrig, blev.




En dag klipper jag av mig allt hår.
Frisören föreslår, det är inte alls planerat. Om du vågar säger hon, det är aningen djärvt, säger hon.
Jag vågar.
Det blir snyggt som fan.