fredag 24 april 2015

Dagbok.

Söker efter nåden:

Möter min blick i spegeln. Sväljer tabletter, 2. Ringer honom. Virar in mig i filt. Läser. Ser Breaking Bad. Lyssnar på Lana Del Rey. Surfar på nätet. Lyssnar på Taylor Swift. Tvinnar håret. Kryper ihop i fosterställnig. Håller mig själv i handen. Tittar på klockan. Äter chips. Tar på en extra tröja. Skriver ett sms. Skriver två.

Gör. Utför. I rörelse om så bara passiv sådan.
Jag minns inte hur läge jag varit här och jag vill inte veta.
Dom förlänger min vistelse med 1 vecka i taget, förutom idag: då förlängde dom den med två.


Jag påbörjar en kur Losec, den negativa stressen av detta har gett mig magkatarr. 





Lämnar avdelningen ett tag.

Sitter vid vattnet med min man.

torsdag 23 april 2015

Paradoxen.

När jag är upprörd och pratar med en personal och hon gör inte ens ett försök att låtsas att hon lyssnar på mig.

Jag gråter fan nästan och det spelar ingen roll, vill fucking slå sönder hela rummet. Ringa nån och skrika.

Hjälp hjälp hjälp hjälp 
Som ett barn

Jag får inte alls precis vad jag förtjänar ska inte lyssna på sådana skit-tankar.

Vässa klorna, motstånd upp. 
Pansar hård som fan och glänsande.


Fastän jag är liten minst och vill bli buren.
Jag är så trött nu kan inte gå

Imorgon kanske 
Imorgon.

Här & nu.

Tänk inte på det nu, säger dom. "Tänk inte på det NU!".
Nej, jag håller med. Jag gör misstaget att leva i dåtid, nutid, framtid samtidigt. Det klarar ingen människa, det kan man inte kräva av sig själv. Nutid räcker och blir över, stanna där.

Förmiddag. Tänker på valpkursen som började igår, hur vacker hon var; försöker läsa när händerna darrar, till slut är hela kroppen i nervös rörelse. 

onsdag 22 april 2015

Light & dark.

Medicinen är en klåda i mitt skelett; vill vrida mig ur, ligger under täcken och lyssnar och läser.

Vrider mina händer, min vistelse förlängs med en vecka i taget, så också denna förmiddag. Jag säger saker som: om inte, och: är detta normalt, är mina reaktioner normala?
Piller läggs på hög läggs på hög läggs på piller 

Just can't
Stop
Came back
Ha-ha-haunted 


Jag kommer klä mig i jeans och sminka på ett ansikte och lämna detta gudsförgätna ställe. Hold your horses, jag kommer årervända redan 4h senare. 
Idag börjar valpkursen. Det är jag, make, hund.
Jag säger till ssk E: vad det än kostar, vilket priset än är, jag kommer vara där, jag kommer vara på plats idag.
Det är mitt riktiga liv, här inne lever jag i ett förvridet tillstånd som är en version av mig men inte ens i närheten av en hel bild, av en korrekt bild.

Jag har en kasse från djuraffären. Tuggleksaker, belöningsgodis, hundbajspåsar, osv. Denna överlämnar jag till honom, att tar hand om henne.

Middag blir på McD. Jag har en date med mig och mig, längtar ut från avdelningen dessa timmar jag måste tugga mig igenom, längtar ut till Fridhemsplan. Annat som jag vill: köpa dikter, beat.



Igår kväll runt 22:00 ringde jag på larmknappen i panik.
Skötare: Josephine, det är ingen här. Titta själv, ingen är här.
Jag: Nej. Nej.
Skötare: Finns det något vi kan göra? Finns det något som hjälper?
Jag: Nej. Inget hjälper. 


Ge dig själv sagan om ljus

Sagan om
God said let there be light and there was light and God dividend the light from the darkness 
Darkness
Darkness
And there was light and God saw the light and it was good
And God divided
And God divided 
It was good 
God saw the light 
And it was good 

So so good...

tisdag 21 april 2015

Ögonblick i solen.

Jag tar mitt smutsiga hår, disciplinerat till en fläta, går ut, sätter mig på en bänk. 

Slår upp dagboken (så mycket att berätta).


J&J.

GudGudJävlarVadJagSaknarJ.

Men han svarar aldrig längre när jag ringer.

Bandet mellan oss sträcks och stramar över milen, snåren, motorvägarna.

Jag väntar -
i tid
en mängd obegränsad.

Rutin.

Ett annat exempel på deras godhet, sjuksköterskan säger: jag vet att du inte mår bra av att dela rum, så jag ska försöka att inte lägga in en patient i ditt rum. Du vet att jag inte kan lova något, men jag ska försöka.

Eller varför inte bara att få höra: finns det något jag kan göra för dig?
Nej, men tack. Tack.


Jag är inte längre i karantän och firar detta genom att boka tid i tvättrummet och tvätta 3 tröjor, 1 par mjukisbyxor och lite underkläder/strumpor.
Jag är mycket renlig när det kommet till kläder. På avd tvättar jag 2-3 gånger i veckan. Inte mycket per gång, typ 1-2 plagg + underkläder/strumpor. Minsta lilla fläck på kläder står jag inte ut med, det måste bort.


Skulle ut nu, köpa bläckpatroner till min penna och Försvarets hudsalva. Men sen så. Bara. Ja. Det gamla vanliga. 

Hittar en vrå. Stormens öga. 
Jag äter plockgodis och dricker Pepsi Max, invirad i sjukhusfilt och solen stark genom fönstret.