torsdag 28 april 2016

Här klistrar jag in någon annans blogg. Och säger tack.

Av allt jag publicerat här på bloggen, så personlig som jag har varit, finns det nog mycket litet som bränns lika mycket som det jag kommer publicera nu. Och det är inte ens mina ord. Vad jag kommer publicera är copy and paste från en annan blogg. Länken till inlägget hittar ni HÄR. Men jag kommer att klistra in inlägget här nedan.

Detta är ett inlägg som jag fick tips om och jag har läst det flera flera flera flera gånger dessa tre dagar sedan jag läste det första gången. Det gör mig helt uppriktigt nästan gråtfärdig. Av LÄTTNAD. För jag är inte ensam. Jag är inte en idiot, jag är inte helt enkelt SÄMRE än alla andra. Jag fungerar bara på ett annat sätt.

Här är blogginlägget:

"Många av oss med Aspergers syndrom och autism tycker att vanliga vardagliga aktiviteter bränner extremt mycket energi. Själv brukar jag jämföra energinivån med pengar. Om man har lite, måste man leva sparsamt. Och har man extremt lite, kan man ligga inom riskzonen för svält. Olika aktiviteter har väldigt olika prislappar, och tidåtgången har inte nödvändigtvis något att göra med hur mycket en viss aktivitet kostar. 
Vanliga vardagliga aktiviteter är extremt dyra (=energikrävande) för mig. När jag vaknar på en vanlig morgon, har jag 100 kr. När jag duschar, kan hälften av dessa försvinna och jag har 50 kr kvar, och då har jag inte ens hunnit äta frukost. Att duscha är nästan den allra dyraste aktiviteten för mig, men det är skönt att ha det gjort nu.
Vid frukostdags blandar jag havregryn med vatten och sätter kastrullen på kokplattan. Detta kostar mig 5 kr. Egentligen skulle det kunna kosta 20 kr, men jag har lärt mig att spara 15 kr genom att låta havregrynspåsen ligga framme på diskbänken när jag inte använder den. Förut förvarade jag påsen i kökskåpet, men eftersom jag med åldern lärt mig att det kostar mig för mycket att öppna skåpet och ta fram havregrynspåsen, har jag lärt mig att jag inte bör förvara påsen där om jag inte vill börja svälta. Jag måste nämligen tänka mycket noggrant vilka saker jag vill lägga mina pengar på.
Dags att läsa min mejl. Jag ser att en kund vill diskutera med mig via telefon om ett föreläsningsupdrag. Jag funderar lite. Att ringa samtal kostar mig minst 35 kr eftersom det är så krävande, hur mycket pengar har jag kvar? Eftersom jag har 45 kr kvar och jag inte vet hur mycket pengar jag kommer att ha resten av veckan, är det bäst att ringa nu.
Efter samtalet har jag 10 kr kvar, och det är dags att gå till tandläkaren. Vilken tur att det är en billig aktivitet eftersom det endast handlar om tandkontroll och mottagningen ligger nära mitt hem! Jag sminkar mig, vilket kostar 2 kr, men eftersom det är så roligt, är det värt att lägga pengar på det. När jag är klar med sminkningen, inser jag att jag har 8 kr kvar och jag därmed inte har råd att kamma håret, vilket skulle kosta mig 5 kr. För att spara pengar går jag till tandläkaren med okammat hår.
Tandläkarbesöket var inte så dyrt idag, jag kom undan med endast 4 kr eftersom tandläkaren bara kontrollerade mina tänder. Så jag har 4 kr kvar när jag kommer hem. Nu måste jag fundera på vad jag vill lägga dessa pengar på. Ska jag lägga pengarna på att svara på sms som jag fått de senaste dagarna och inte svarat på? Men det kostar 3 kr att svara på sms, och det har jag inte råd med eftersom jag har viktigare saker att göra. Därför bestämmer jag mig för att svara på jobbmejl istället, vilket är billigare eftersom jag slipper knappa med mobilen. Jag har fått många jobbmejl, och att svara på dem kostar mig 2 kr idag. Denna prislapp varierar dock kraftigt från dag till dag.
Nu inser jag att jag endast har 2 kr kvar trots att klockan bara är 13, och jag måste spara mina pengar för att orka äta mina matlådor till lunch och middag samt att orka borsta tänderna ikväll. Reklam och viktiga brev får som vanligt ligga kvar på hallgolvet eftersom jag inte har råd att plocka upp dem, och eftersom jag inte har råd att hänga upp mina kläder i galgar när jag byter om till pyjamas, kastar jag kläderna på hallgolvet. Hela min lägenhet är stökig eftersom jag inte haft råd att plocka undan på en vecka, och jag har varit tvungen att kasta skräp på golvet för att spara pengar. Soppåsen skulle behöva slängas, men det har jag inte råd med att göra idag, och troligtvis kommer jag inte ha råd imorgon heller.
Eftersom den här dagen var extremt dyr och jag borstar tänderna på kvällen trots att jag egentligen borde ha spara pengarna och jag därmed levt över mina tillgångar, har jag endast 90 kr när jag vaknar nästa morgon. Till min förfäran upptäcker jag att det kostar 85 kr att duscha idag, vilken prishöjning på bara en natt! Så pengarna räcker inte till mycket idag, och jag måste vänta med viktiga ärenden tills jag har mer pengar igen, vilket kan dröja flera dagar. Allt som inte är livsviktigt, som exempelvis att svara på sms eller mejl på facebook, låter jag bli att göra.
Jag kan inte låta bli att avundas människor som har en billigare vardag än jag. De har också 100 kr när de vaknar, men däremot brukar det vara gratis för dem att duscha. Ibland får de till och med ännu mer pengar om de duschar: de känner sig så pigga och fräscha efteråt, så efter duschandet har de ibland till och med 105 kr.
Att diska frukosttallriken eller att ringa ett jobbsamtal kostar dem kanske högst 2 kr. Därför har de råd att jobba heltid eller att skaffa barn, i de flesta fall både och, och ofta har de till och med pengar att skaffa fler än ett barn. Dessutom har de råd att kamma håret varje dag, borsta tänderna två gånger om dagen samt duscha en gång om dagen. 
Visst, de kanske i likhet med mig inte har råd att gå på gymmet på flera månader eller höra av sig till vänner varje vecka eftersom det är mycket, mycket dyrt att jobba heltid och samtidigt ha barn, men de har trots allt råd med det viktigaste: att ha familj och jobb, betala räkningar, kasta soporna och att sköta sin hygien. Och eftersom de till skillnad från mig klarar allt detta helt självständigt utan att ta hjälp av exempelvis boendestödjare, svälter de förmodligen inte trots att många är fattiga när de går och lägger sig på kvällen"

Blogginlägget är skrivet av en kvinna som heter Paula Tilli. Hon publicerade detta inlägg den 2 juni 2015 på sin blogg och den hittar ni som sagt HÄR


Tack Tack Tack Tack till denna Paula Tilli som jag inte känner men som med detta inlägg gjorde så mycket för mig. Tack Tack Tack!



Och till alla som läser detta: nu vet ni mycket mer om mig.
Kom ihåg: främja olikhet, allt blir roligare då. 

tisdag 26 april 2016

California dreaming.

Jag stickar i timmar; lyssnar på radio från San Fransico; i timmar; rycker upp mig något; tvättar tatuering; får cravingsryck och trycker i mig mjölk och choklad (pms); trötthet kommer åter; lägger mig i sängen med denna bok; vackra bilder; vackra drömmar; och hela tiden Lana Del Rey....


söndag 24 april 2016

Publicerar detta utan att ens läsa igenom det. RÅHET ÄR TANKEN.

Om jag visste... Om jag kunde...

Jag kraschar ner i marken, full speed, too dead. Vill ringa honom och säga åt mig att bära mig hem jag är bara ett barn.

Om jag visste vad jag behövt skulle jag ge det till mig om jag visste vad jag behövde och om jag kunde skulle inga problem existerat.

Jag kommer få underkänt på kursen oavsett eftersom jag bara lyckas plugga 30 minuter någon dag här och där sedan är jag utmattad i timmar i resten av dagar och kan inte fortsätta, inte de 20 timmar i veckan det är tänkt för mig att sitta minimum och mer än så för jag är a slow learner. Hoppas jag av eller inte, oavsett, vet att jag blir underkänd, vet att jag misslyckas för jag kan helt enkelt inte, vad som pratar om texterna, faktan, kan inte förstår inte ens vilken årstid det är. Får påminna mig ständigt och ändå går jag hem från tunnelbanan tänker SNART ÄR DET DAGS FÖR VINTERJACKAN men åh nej. Nej nej nej och tvärtom!

Om jag visste vad jag behövde skulle jag vara lycklig på nätterna är mitt liv mer mitt liv mina drömmar är levande mina dagar är döda.

Måste läsa mer skriva mer. Måste ALLTID läsa mer skriva mer. Det är alltid lösning på allt.

Måste gå ut och promenera mer. Måste träna på gymet igen. Måste komma igång med massor. Måste fylla diskmaskinen och skriva på projekt och måste tänka en enda tanke rak och klar och motsatsen till dimman, till sömnen, till ickelivet.

När jag kraschat jag märker det först när jag är ute för jag kan inte stå på benen människors blickar vill skrika. Det spelar ingen roll hur mycket shorts converse solkräm jag köper jag förstår ändå inte vilket årstid det är.

Går till Kista Galleria för att köpa en solstol och vaxremsor. Misslyckas med detta. Sitter på ett cafe dricker earl grey läser bok och är olycklig. Sedan köper jag sallad och tar tåget hem. Går inte ens tillbaka dessa ynka 2,5km, tror knappt jag ska ta mig hem från tunnelbanan, det är regn i luften, sommarregn och ÄNDÅ vinterjackan. Varför.


jag är ensam
jag har gjort mig ensam
jag är en myra i en höstack en av tusentals i denna stad


Och ändå solen. Om jag bara tänkte att det fanns vägar ut ur denna labyrint kanske skulle det inte vara lika svårt och läskigt då. Som en kväll när det är enkelt och jag och min man sitter i sängen och spelar kaleha och gör detta om och om igen tills jag blir trött och somnar och som vore det inte svårare än så.

Men det är svårare än så. Jag är ett spädbarn som skriker och skriker och jag kan inte trösta vad jag än gör kan inte försåt inte veta vad som behövs hur stilla gråten hur göra nöjd.


Back to basics. Massive Attacks Mezzanine &...



&....





fredag 22 april 2016

Aldrig förlorad.

Ur dagbok:
"Om jag kunde förklara hur ont livet kan göra. Om jag kunde förklara vidden av sjukdom.. Om jag kunde förklara min maktlöshet inför den. Vet dom, eller tror dom att jag bara ger mig utan kamp... Att jag inte försöker mitt yttersta...?"

I would for you.


Stannar på sjukhuset 24h sedan skriver jag ut mig, åker hem, ligger ihopkrupen och läser skönlitteratur, regnet trummar mot rutan, jag är nedsänkt, jag är bruten, jag famlar & misslyckas med allt. 

Som vore min sjukdom inte på riktigt 
Som vore den en inbillning 
Som vore den inte mer veklig än allt annat
Som hade något annat lika stor makt över mig, jag böjer mig inte utan motstånd men likväl på knä.

Det är jag & Lana Del Rey. "Noone even knows what life was like, now I'm in LA and its paradise"

onsdag 20 april 2016

Packar & ger mig iväg.

Jag har packat ner datorn så jag bloggar från mobilen. Jag har också packat ner: 

- kläder 
- smink 
- skolböcker 
- toalettsaker
- dagbok & böcker & pennor 
- detox-te
- 5 apelsiner + skalare 

Jag ska till sjukhuset. Jag lägger in mig idag och stannar 3 dygn.

Framför spegel sitter jag och sminkar mitt ansikte. Framför spegeln betraktar jag mitt ansikte & min dödlighet. För visst, snart 29 år gammal upptäcker jag rynkor i mitt ansikte, runt mina ögon. Det känns i hela mig när jag betrakta, men jag är inte förvånad, snart 30 och har levt hårt. Hela livet i våld, nedstämt i våld, detta våldsamma hjärta, detta våld i blodet. Klart sådant sätter spår.


Att samla ihop sig, God Damn. Jag är trött. Det finns inga ord för hur trött jag är. Jag är SÅHÄR nära att ge upp allt och dra åt helvete.

Därför lägger jag in mig. 

söndag 17 april 2016

Deadlines och äggklockor.

Kanske tycker vissa att det är konstigt att skriva som jag skrev i förra inlägget. När jag skriver att jag ger mig sju dagar och är det inte bra då så lägger jag in mig igen. Kanske undrar man varför jag ens tänker på det sättet, vad jag egentligen förväntar mig ska ske dessa sju dagar och framförallt VEM som ska få det att ske. Låt mig förklara.

Deadlines är magiska grejer. För mig i alla fall. Det får mig att koncentrerat jobba för någonting och nå resultat på ett helt annat sätt än om tidsfönstret är evigt och jag kan göra vad jag vill när jag vill. Att sätta deadline får mig att fokusera. Att fokuserat jobba för något, vad det än kan vara. Deadlines kan sättas av andra som tex skola men jag sätter egna också. När det är något jag vill uträtta. När jag vill koncentrera min kraft i ett visst syfte, medvetet rikta min energi åt ett visst håll för att uppnå ett specifikt mål.


I detta specifika fall med inläggning märker jag att jag rasar och ger mig själv sju dagar att bygga upp mig själv bit för bit. Istället för att ta livet som det kommer går jag nu in för att verkligen försöka räta upp mig själv. Jag vill inte behöva lägga in mig och den ovilja blir en morot, för misslyckas jag så lägger jag in mig. Jag skriver helt enkelt ett kontrakt med mig själv.

Man måste skaffa sig sina sätt.


Inlägget igår skrev jag precis innan jag somnade. Idag är dag 1 och jag har påbörjat. Det är stökigt hemma hos oss och att få det lite snyggare och renare är något som kan göra positiva saker med all form av mående så jag börjar där. Jag börjar med att fixa med äggklocka, eller ja min TIMSTOCK som jag fått föreskriven. (Google it) Så här sätter jag den: 15 minuter - 30 minute - 15 minuter - 30 minuter.  Detta innebär att jag i 15 minuter fixar med något, när 15 minuter har gått ringer en klocka och då vilar jag i 30 minuter, klockan ringer och sen 15 minuters fixande osv. Sakerna jag gjort idag hittils är att fixa i köket, plocka, sortera tvätt osv. Detta är ett bra knep när man måste göra något man verkligen inte vill. Det är sådant jag fått lära mig av arbetsterapeuter.

Förutom fokus på hem ligger det idag fokus på att skriva klart dikt till poesikuren, plugga i alla fall lite, tvätta håret och vattna blommor.

Jag kommer inte köra 15 min + 30 min + 15 min hela dagen. Jag kör tills jag är nöjd. Bejakar dagsformen och energinivå. Allt för att hitta en balans i aktivitet & vila. Det är superviktigt med en bejaka denna bit. Att strunta i det är sådant som tar energi och får mig på fall.



Tycker ni jag är helt tokig? OK. Jag kanske låter tokig. Men. Det spelar väl ingen roll HUR man gör någonting, det viktigaste är att MAN FÅR NÅGOT GJORT.



Kanske läser någon detta och kan få inspiration att hitta egna sätt när dom generella inte fungerar och om så skulle vara blir jag mycket  glad.
Annars kan människor som läser detta helt enkelt tänka på vikten av att bejaka olikhet istället för att gå in för att alla ska vara precis likadana. För hur tråkigt är inte det.